jag är som ett trasigt asplöv. all hemskhet och olycka griper tag i den lilla kvist som finns kvar för att förinta det lilla. det lilla som i den stora världen går så obetydligt förbi. de passerande på gatan kliver och trampar utan att märka. utan att lägga märke till. kan någon klandra dom?
varför är det just jag som måste vara klyven i två delar? varför inte någon annan? eller många är som jag, det vet jag ju. jag är inte ensam. jag är inte speciell. jag är ingenting. bara en fläck. bara ett personnummer och ett namn i sveriges register. om jag skulle förvinna skulle de bara dra ett sträck över mitt namn och fylla på boken med någon ny, någon med livet och glädjen i behåll. ett spädbarn med livet framför sig.
the fallen angel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar