idag eller imorgon

tänk när man var runt 15-16. vad var det som då rörde sig i våra hjärnor? min hjärna var fylld av tonårsångest, över att inte vara tillräckligt populär. fast när man ser tillbaka på just den biten så var det inte riktigt så. jag var "cool och hipp", jag hade massvis med vänner, jag hånglade då och då med någon tonårsgrabb som antingen hade moppe eller epa traktor. ja, i småland har killar i den åldern det. jag funderade inte så mkt på framtiden, jag har alltid.. eller sen man började tänka på framtiden, varit helt säker på att jag skulle dö tidigt. med tidigt menar jag runt 30. jag såg ingen framtid lixom. gör jag det nu? tänk att vara 15 år och vara helt säker på att man ska dö vid 30. jag är 30 år om 5 år. finns jag då? jag kan faktiskt inte svara på det. jag red mycket. jag saknar den biten från mitt tonårsliv väldigt mycket. jag red inte bara på det där sättet att rida på ridskola en gång i veckan. nej, jag red dagligen på galna ponnisar. jag tävlade jämt. jag tänkte mycket på sex, hur gör man? hur ska man vara? ja... u name it. men se, den biten är jag hyffsat okey på nu. så jag hade kanske inte behövt oroa mig så mkt. jag mobbade folk. ja, för när jag nu tänker tillbaka så räknas det som mobbning. det är inget jag är stolt över. att vara utanför måste vara otroligt knäckande. jag var elak. en elak blondin. en sådan som jag i smyghet föraktade. jag var precis som alla andra. en flicka född på 80-talet med en massa mörka tankar. inte alla, jag ångrar mig, men många.

vem är jag idag? ja, vem är jag? jag vet inte. är jag lycklig? jag vet inte. det är mörkt nu.med en glimma ljus då och då. som sanbbt glimtar förbi, som en silver sträng på en sommaräng en kväll i juli.